Jag vet inte vart jag ska börja, vet inte vart jag ska ta vägen. Kom hem från ungdomsmottagningen för en stund sen. Att höra att om inte medicin hjälper och att jag kanske måste lära mig att leva med det, kan inte förklara hur det kändes. Fick mig ett slag rakt i hjärtat och då brast det. Tårarna börjde rinna framför henne och jag grät hela vägen hem och jag gråter fortfarande. Jag mår så dåligt och jag orkar inte låtsas att jag mår bra när jag inte gör det.